...är sista inlägget.

När jag såhär i efterhand läser igenom min blogg och även det jag skrivit från min första VFU i höstas, slås jag av att den senaste har varit lite problematisk på olika sätt. Min upplevelse av den första började med nervositet som snabbt övergick i glädje och entusiasm för mitt blivande yrke.
Under den här perioden har jag upplevt lite tråkiga sidor i skolan som jag funderat över. Inte att jag tvivlar på att bli lärare, absolut inte, men mer besviken på att det andra inte skulle funka bättre.
Man får ta det dåliga med det bra.

Vad är det då som jag blivit besviken på?

Först och främst har jag sett hur utsatt man kan bli i skolan om något skulle hända och ledningen och arbetskamraterna inte tar en på allvar. Personen jag sett detta hända är väldigt stark och har jobbat länge och verkar klara det själv ändå, men det skulle lika gärna hända mig när jag är precis nyutexaminerad och inte har lika mycket självförtroende. Jag kan absolut tänka mig att man tappar sugen helt.
Det är jag rädd för.

Sen har jag väl sett hur Bildämnet ses på av andra. Andra lärare och föräldrar som inte tycker det är något viktigt ämne alls. Bildämnet får alltid stryka på foten om det är något. Då kan man också tappa sugen.

Allt administrativt, inte för att det är förbannat tråkigt, utan för att det inte finns någon tid att göra det bra! Sugen tappas!

Men det finns ju det fina, och det är eleverna. Även om allt kanske känns tungt en dag och inget går som man vill så finns det alltid eleverna som säger nåt kul eller ger en en kram. Eller man ser att det hände nåt i huvudet på nån av dem på just den här lektionen. Man får leva på det och övertala sig själv varje dag att man gör någonting värt även om inte många andra håller med.

Inför min nästa VFU tänker jag experimentera mer med mina egna lektionsplaneringar. Den här gången blev det inte så mycket utrymme för det eftersom gipsgubbeuppgiften inte var min. Jag hade ju min stop-motion men den hade inte så mycket tid, dessutom försvann ju mycket tid från den.
Jag vill prova en kortare uppgift men med olika upplägg och se vad som funkar bäst.
Det är ju mycket så vi har jobbat tillsammans med vår handledare men jag vill göra det mer ordentligt och genomtänkt från min sida. 
Igår var det vernissage för 5:orna och vad de gjort under läsåret. Det var  verkligen jättekul att se hur fantastiskt mycket de faktiskt gjort med oss under året! Och att få se allt tillsammans var roligt för då såg man utvecklingen och den röda tråden. Vi har lyckats!

En slutsats jag drar är att andra människor både ger och tar all min energi för ämnet och rollen. När jag blir lärare på riktigt måste jag hitta ett sätt att hantera de som bara tar.