är fråga nummer 2.

"En av semiotikens fäder talade vid sekelskiftet 1800-1900 om att "tecknens liv i samhället" i framtiden kommer bli annorlunda. Vad och hur tänker du när du hör detta uttalande?"

Jo jag tänker att det hade han ju rätt i. Tack vare den tekniska utvecklingen de senaste 100 åren kan vi nu flyga till, handla av och kommunicera med precis alla ställen på jorden. Vi har utvecklat ett internationellt kollektivt bildspråk som leder oss till toaletten, bagagebandet, banken och sjukhuset. Kanske inte överallt men alltid på flygplatser.  Med globaliseringen kommer också kommersialismens nya överenskomna bildspråk. Logotyperna för Coca-Cola, Armani och Apple visar inte visuellt vad de innebär men som symboler vet vi att de för med sig ökad status och en fräsch modern livsstil. Förhoppningsvis.  Jag tror att inte så långt fram i tiden kommer vi ha en sorts utslätad beigefärgat kollektiv kultur med tillhörande bildspråk baserad på den "västerländska".  Kanske bra att vi alla förstår varandra i världen men fruktansvärt poänglöst att resa för nöjes skull.

Sen var det någon som sa att barns visuella språk är mer utvecklat nu än för 100 år sedan. Jag tror det handlar om att de inte längre besitter någon sorts respekt eller rädsla för bildens makt. Eftersom vår samtid helt och hållet är genomsyrad av bilder och vi dessutom skär ner på bildundervisning sväljer barn bilder med hull och hår och har inte verktygen att kunna se bildens "konstruktion".

är varför får jag ett stopp i hjärnan?

Har nu senaste dagarna funderat över det här med perception, och jag fattar koncepet - det stora hela. Jag lovar! Men som vid många andra abstrakta teorier fastnar jag vid det praktiska momentet. Eller nja, steget efter. Om strålningen reflekteras alternativt absorberas på t.ex ett blad, vad är det i bladets yta eller egenskap på atom nivå som ger det färgen grön när jag sen tolkar strålningsinformationen i hjärnan?
Och varför är detta en konsekvent egenskap? Varför är gräs mer eller eller mindre grönt? Hur kom det till? Och varför? Här tar det stopp. Och hur kan ettor och nollor inbrända på en CD skiva bli musik? Var det någon som skrev ett schema på alla kombinationer ettor och nollor och hur de ska låta? Det är nå fuffens...
Och en annan sak. Den där bloggfrågan.
I min roll som bildpedagog vill jag inspirera mina elever till kritiskt tänkande och sann insikt i att vi lever i ett ständigt visuellt mediaflöde. Om jag i min undervisning kan tydliggöra i alla moment att perception är något väldigt individuellt samtidigt som den är formad av yttre faktorer kan jag hjälpa mina elever en bra bit på vägen. Om jag under kursens gång kan utveckla mina elevers kommunikationsverktyg genom att kontinuerligt tolka och analysera bilder. Att göra det naturligt att synliggöra dessa yttre och inre faktorer som finns samt kritiskt granska visuella medier eftersom vi befinner oss i ett konstant mediaflöde. Både tolka praktisk och teoretiskt, genom språket och semiotiken. Jag ska tänka lite mer.

första veckan-första reflektionen

Så... första veckan avklarad. Det känns stort och helt rätt. Första lektionen handlade om semiotik. Dennotaion och konnotation. Kändes direkt bekant de där två lustiga orden och så kom jag på det. Skrev ju en uppsats om just det här i en kurs borta i Australien. Fick bra betyg på den så nu måste man ju bräcka sig själv liksom. Då som nu tycker jag att det är väldigt intressant hur vi människor tolkar det visuella som omgiver oss. Allt beroende på i vilket kulturella kontext vi befinner oss i.  Det här med att skriva mycket gör mig både nervös och upphetsad. Och ska här skrivas mycket måste jag fixa ett schysst skrivbord, armarna ramlar ju av såhär - aj.

och en annan sak jag undrar över...

är hur man börjat sitt första blogginlägg? Ska man köra med fråga/svar stuket på direkten, eller ska man börja lite trevligt och förklara hur man kom fram till frågan, i vilken situation man befann sig osv?
Att börja med en fråga gick ju bra här, kanske fortsätter så?