är hur man gör på utflykt?

Jo, vi hade ju haft konsthistoria med alla femmor där vi gick igenom 6 konstnärer, gjorde bildanalys med eleverna plus att de fick skissa av utvalda konstverk. Dessa lektioner gick jättebra och därför var det spännande att se hur de skulle uppleva vår utflykt till Moderna Museet. Dit hade de med sig pennor och skissblock för de hade fått ett papper med uppgifter de skulle lösa där. Därför var det viktigt att påminna dem om hur man bör uppföra sig på ett museum. Vi lärare gick igenom reglerna som gällde och dessutom hade museets personal en kort genomgång innan vi fick gå in.
Väl inne på utställningen höll vi gruppen inom 2 rum i taget för att undvika spring och försvunna barn, dessutom var det vi vuxna som höll i färgpennorna som eleverna fick låna. Eleverna var helt uppslukade av all konst, både dem de kände igen och sådana de mötte för första gången. En uppgift var att rita av ett konstverk som de tyckte om men aldrig hört talas om förut. En annan var att lista de konstnärer de kände igen.  Dalí var den stora favoriten (långa rumpan) och de låg i drösar framför den. Vi kunde gå runt och hjälpa våra 60 elever utan att oroa oss och det var jättekul att se hur roligt och intresserade de var.
Eleverna skötte sig exemplariskt under hela vistelsen och vi fick flera gånger beröm av både vakter och andra besökare.

är hästskoform med variation.

Även fast hästskoform funkade bra för alla klasser så var det vissa där det var stimmigare än andra. Då provade vi att placera eleverna varannan kille/tjej. Det blev genast lugnare när man inte fick sitta med sina vanliga kompisar och eleverna lugnade varandra mycket mer.

är tysta trick.

Vi har hyssjat, pekat, sänkt volymen med händerna, viskat, räknat på fingrarna, stått på stol och pekat elever lätt på armen för att få dem att lyssna. Det som fungerade allra bäst var att ställa sig på en stol och tyst räknat på fingrarna. Vilken snabb reaktion! Direkt är det någon som ser att något konstigt händer och säger åt en annan att kolla. Sen är det någon som fattar att jag räknar kanske ner till något? Nu händer något fantastisk : Utan att jag behöver ens använda stämbanden tystnar gruppen av sig själva. De tystar varandra. Någon slags självkontroll. Jag kan till och med stå länge, kanske 20-30 sekunder. De är helt knäpptysta! Är det för att de är ovana med sånt här som det funkar? Hyssja med fingret verkar uttjatat och fungerar sådär. Att peta eller få ögonkontakt fungerar bara korta stunder och är ju en elev i taget. Men betyder det här att jag måste komma på nya sätt hela tiden allt eftersom de gamla blir uttjatade? Man kan kanske återanvända i cykler för klassen.

är vart tog all tid vägen?

Sitter här nu kvällen innan min sista dag på praktiken. Vad tiden har gått fort! Och vad mycket som hänt i mig. Nervositet har utbytts till förväntan, och självförtroendet och självkänslan har lagt på sig några kilon.
Så... det här med mina uppmärksamhets tricks.
Bland det första som jag och Mattias gjorde när vi började undervisa i klassrummet, var att möblera om. Tidigare har bänkarna stått i 3-4 öar som förvisso delar upp eleverna i mindre enheter och gör det lättare för oss att gå runt alla men vi ville se hur det skulle funka med en hästsko form istället.
Ett problem med dessa små öar kände jag var att när elever sitter med ryggen mot tappar de lätt koncetntrationen. De blir distraherade av en kompis och kanske inte hör ordentligt pga avståndet.
Med dessa öar är det även svårare för mig att upprätthålla någon slags ordning och arbetsro i klassrummet. Om jag går till en ö där det stökas känns det som att så fort jag vänder ryggen till så börjas det igen. Om eleverna sitter i sina egna små världar sådär blir de distanserade från de andra öarna och tänker inte att de kan störa de andra. De blir som små självstyrande territorier.
I en hästsko form märkte vi snabbt att det var enklare att tala till hela gruppen samt att lugna den. Om jag står i öppningen av hästskon ser jag snabbt om någon vänder bort ansikten, inte sitter där de ska, viskar eller ritar. Den är också himla fiffig eftersom jag snabbt kan ta mig till ett stökigt hörn genom mittengången om jag skulle behöva istället för att röra mig runt och kring bänkarna. På det här viset sparar jag både tid, röst och energiåtgång.

är vilka trick jag inte tagit till än?

När det kommer till det här att fånga uppmärksamhet. Den självklara är att gapa sig till den. Andra trick jag tagit till är att göra något tokigt, sjungit en liten trudilutt, viftat på armarna, punktmarkerat de mest okoncentrerade eleverna, pratat engelska, skojat till det lite, stått på en stol, viskat så ingen hörde, talat tyst så några hörde, bara stått och väntat in, räknat på fingrarna ståendes på en stol, ändrat om möbleringen, placeringen av eleverna och ändrat om vart jag rör mig i rummet.

Har jag något trick kvar i mig tills imorrn?

är hur man fångar samt behåller elevernas uppmärksamhet?

VFU i full gång. Ledde egna lektioner redan andra dagen, nervöst men väldigt givande efteråt. När jag förstod att det är det här jag vill göra. Och faktiskt kan.  Djupdyka är nog min stil i livet ändå, när man inte har något val känns det genast skönare. Bara att haja läget liksom.  Mattias är min VFU-buddy och det kunde inte vart bättre. Han kan ju det här sen tidigare och har ett schysst lugn och naturligt sätt som jag diggar och inspireras av. Nu funderar vi lite över vilka trick man kan ta till när klassen tappar koncentrationen. Provar lite olika varje gång och ser hur det går. I det kan vi ju också hitta vår egna lärarstil, vad som funkar för oss.