är hur man gör på utflykt?

Jo, vi hade ju haft konsthistoria med alla femmor där vi gick igenom 6 konstnärer, gjorde bildanalys med eleverna plus att de fick skissa av utvalda konstverk. Dessa lektioner gick jättebra och därför var det spännande att se hur de skulle uppleva vår utflykt till Moderna Museet. Dit hade de med sig pennor och skissblock för de hade fått ett papper med uppgifter de skulle lösa där. Därför var det viktigt att påminna dem om hur man bör uppföra sig på ett museum. Vi lärare gick igenom reglerna som gällde och dessutom hade museets personal en kort genomgång innan vi fick gå in.
Väl inne på utställningen höll vi gruppen inom 2 rum i taget för att undvika spring och försvunna barn, dessutom var det vi vuxna som höll i färgpennorna som eleverna fick låna. Eleverna var helt uppslukade av all konst, både dem de kände igen och sådana de mötte för första gången. En uppgift var att rita av ett konstverk som de tyckte om men aldrig hört talas om förut. En annan var att lista de konstnärer de kände igen.  Dalí var den stora favoriten (långa rumpan) och de låg i drösar framför den. Vi kunde gå runt och hjälpa våra 60 elever utan att oroa oss och det var jättekul att se hur roligt och intresserade de var.
Eleverna skötte sig exemplariskt under hela vistelsen och vi fick flera gånger beröm av både vakter och andra besökare.

är hästskoform med variation.

Även fast hästskoform funkade bra för alla klasser så var det vissa där det var stimmigare än andra. Då provade vi att placera eleverna varannan kille/tjej. Det blev genast lugnare när man inte fick sitta med sina vanliga kompisar och eleverna lugnade varandra mycket mer.

är tysta trick.

Vi har hyssjat, pekat, sänkt volymen med händerna, viskat, räknat på fingrarna, stått på stol och pekat elever lätt på armen för att få dem att lyssna. Det som fungerade allra bäst var att ställa sig på en stol och tyst räknat på fingrarna. Vilken snabb reaktion! Direkt är det någon som ser att något konstigt händer och säger åt en annan att kolla. Sen är det någon som fattar att jag räknar kanske ner till något? Nu händer något fantastisk : Utan att jag behöver ens använda stämbanden tystnar gruppen av sig själva. De tystar varandra. Någon slags självkontroll. Jag kan till och med stå länge, kanske 20-30 sekunder. De är helt knäpptysta! Är det för att de är ovana med sånt här som det funkar? Hyssja med fingret verkar uttjatat och fungerar sådär. Att peta eller få ögonkontakt fungerar bara korta stunder och är ju en elev i taget. Men betyder det här att jag måste komma på nya sätt hela tiden allt eftersom de gamla blir uttjatade? Man kan kanske återanvända i cykler för klassen.

är vart tog all tid vägen?

Sitter här nu kvällen innan min sista dag på praktiken. Vad tiden har gått fort! Och vad mycket som hänt i mig. Nervositet har utbytts till förväntan, och självförtroendet och självkänslan har lagt på sig några kilon.
Så... det här med mina uppmärksamhets tricks.
Bland det första som jag och Mattias gjorde när vi började undervisa i klassrummet, var att möblera om. Tidigare har bänkarna stått i 3-4 öar som förvisso delar upp eleverna i mindre enheter och gör det lättare för oss att gå runt alla men vi ville se hur det skulle funka med en hästsko form istället.
Ett problem med dessa små öar kände jag var att när elever sitter med ryggen mot tappar de lätt koncetntrationen. De blir distraherade av en kompis och kanske inte hör ordentligt pga avståndet.
Med dessa öar är det även svårare för mig att upprätthålla någon slags ordning och arbetsro i klassrummet. Om jag går till en ö där det stökas känns det som att så fort jag vänder ryggen till så börjas det igen. Om eleverna sitter i sina egna små världar sådär blir de distanserade från de andra öarna och tänker inte att de kan störa de andra. De blir som små självstyrande territorier.
I en hästsko form märkte vi snabbt att det var enklare att tala till hela gruppen samt att lugna den. Om jag står i öppningen av hästskon ser jag snabbt om någon vänder bort ansikten, inte sitter där de ska, viskar eller ritar. Den är också himla fiffig eftersom jag snabbt kan ta mig till ett stökigt hörn genom mittengången om jag skulle behöva istället för att röra mig runt och kring bänkarna. På det här viset sparar jag både tid, röst och energiåtgång.

är vilka trick jag inte tagit till än?

När det kommer till det här att fånga uppmärksamhet. Den självklara är att gapa sig till den. Andra trick jag tagit till är att göra något tokigt, sjungit en liten trudilutt, viftat på armarna, punktmarkerat de mest okoncentrerade eleverna, pratat engelska, skojat till det lite, stått på en stol, viskat så ingen hörde, talat tyst så några hörde, bara stått och väntat in, räknat på fingrarna ståendes på en stol, ändrat om möbleringen, placeringen av eleverna och ändrat om vart jag rör mig i rummet.

Har jag något trick kvar i mig tills imorrn?

är hur man fångar samt behåller elevernas uppmärksamhet?

VFU i full gång. Ledde egna lektioner redan andra dagen, nervöst men väldigt givande efteråt. När jag förstod att det är det här jag vill göra. Och faktiskt kan.  Djupdyka är nog min stil i livet ändå, när man inte har något val känns det genast skönare. Bara att haja läget liksom.  Mattias är min VFU-buddy och det kunde inte vart bättre. Han kan ju det här sen tidigare och har ett schysst lugn och naturligt sätt som jag diggar och inspireras av. Nu funderar vi lite över vilka trick man kan ta till när klassen tappar koncentrationen. Provar lite olika varje gång och ser hur det går. I det kan vi ju också hitta vår egna lärarstil, vad som funkar för oss.

är fråga nummer 2.

"En av semiotikens fäder talade vid sekelskiftet 1800-1900 om att "tecknens liv i samhället" i framtiden kommer bli annorlunda. Vad och hur tänker du när du hör detta uttalande?"

Jo jag tänker att det hade han ju rätt i. Tack vare den tekniska utvecklingen de senaste 100 åren kan vi nu flyga till, handla av och kommunicera med precis alla ställen på jorden. Vi har utvecklat ett internationellt kollektivt bildspråk som leder oss till toaletten, bagagebandet, banken och sjukhuset. Kanske inte överallt men alltid på flygplatser.  Med globaliseringen kommer också kommersialismens nya överenskomna bildspråk. Logotyperna för Coca-Cola, Armani och Apple visar inte visuellt vad de innebär men som symboler vet vi att de för med sig ökad status och en fräsch modern livsstil. Förhoppningsvis.  Jag tror att inte så långt fram i tiden kommer vi ha en sorts utslätad beigefärgat kollektiv kultur med tillhörande bildspråk baserad på den "västerländska".  Kanske bra att vi alla förstår varandra i världen men fruktansvärt poänglöst att resa för nöjes skull.

Sen var det någon som sa att barns visuella språk är mer utvecklat nu än för 100 år sedan. Jag tror det handlar om att de inte längre besitter någon sorts respekt eller rädsla för bildens makt. Eftersom vår samtid helt och hållet är genomsyrad av bilder och vi dessutom skär ner på bildundervisning sväljer barn bilder med hull och hår och har inte verktygen att kunna se bildens "konstruktion".

är varför får jag ett stopp i hjärnan?

Har nu senaste dagarna funderat över det här med perception, och jag fattar koncepet - det stora hela. Jag lovar! Men som vid många andra abstrakta teorier fastnar jag vid det praktiska momentet. Eller nja, steget efter. Om strålningen reflekteras alternativt absorberas på t.ex ett blad, vad är det i bladets yta eller egenskap på atom nivå som ger det färgen grön när jag sen tolkar strålningsinformationen i hjärnan?
Och varför är detta en konsekvent egenskap? Varför är gräs mer eller eller mindre grönt? Hur kom det till? Och varför? Här tar det stopp. Och hur kan ettor och nollor inbrända på en CD skiva bli musik? Var det någon som skrev ett schema på alla kombinationer ettor och nollor och hur de ska låta? Det är nå fuffens...
Och en annan sak. Den där bloggfrågan.
I min roll som bildpedagog vill jag inspirera mina elever till kritiskt tänkande och sann insikt i att vi lever i ett ständigt visuellt mediaflöde. Om jag i min undervisning kan tydliggöra i alla moment att perception är något väldigt individuellt samtidigt som den är formad av yttre faktorer kan jag hjälpa mina elever en bra bit på vägen. Om jag under kursens gång kan utveckla mina elevers kommunikationsverktyg genom att kontinuerligt tolka och analysera bilder. Att göra det naturligt att synliggöra dessa yttre och inre faktorer som finns samt kritiskt granska visuella medier eftersom vi befinner oss i ett konstant mediaflöde. Både tolka praktisk och teoretiskt, genom språket och semiotiken. Jag ska tänka lite mer.

första veckan-första reflektionen

Så... första veckan avklarad. Det känns stort och helt rätt. Första lektionen handlade om semiotik. Dennotaion och konnotation. Kändes direkt bekant de där två lustiga orden och så kom jag på det. Skrev ju en uppsats om just det här i en kurs borta i Australien. Fick bra betyg på den så nu måste man ju bräcka sig själv liksom. Då som nu tycker jag att det är väldigt intressant hur vi människor tolkar det visuella som omgiver oss. Allt beroende på i vilket kulturella kontext vi befinner oss i.  Det här med att skriva mycket gör mig både nervös och upphetsad. Och ska här skrivas mycket måste jag fixa ett schysst skrivbord, armarna ramlar ju av såhär - aj.

och en annan sak jag undrar över...

är hur man börjat sitt första blogginlägg? Ska man köra med fråga/svar stuket på direkten, eller ska man börja lite trevligt och förklara hur man kom fram till frågan, i vilken situation man befann sig osv?
Att börja med en fråga gick ju bra här, kanske fortsätter så?