är vart tog all tid vägen?

Sitter här nu kvällen innan min sista dag på praktiken. Vad tiden har gått fort! Och vad mycket som hänt i mig. Nervositet har utbytts till förväntan, och självförtroendet och självkänslan har lagt på sig några kilon.
Så... det här med mina uppmärksamhets tricks.
Bland det första som jag och Mattias gjorde när vi började undervisa i klassrummet, var att möblera om. Tidigare har bänkarna stått i 3-4 öar som förvisso delar upp eleverna i mindre enheter och gör det lättare för oss att gå runt alla men vi ville se hur det skulle funka med en hästsko form istället.
Ett problem med dessa små öar kände jag var att när elever sitter med ryggen mot tappar de lätt koncetntrationen. De blir distraherade av en kompis och kanske inte hör ordentligt pga avståndet.
Med dessa öar är det även svårare för mig att upprätthålla någon slags ordning och arbetsro i klassrummet. Om jag går till en ö där det stökas känns det som att så fort jag vänder ryggen till så börjas det igen. Om eleverna sitter i sina egna små världar sådär blir de distanserade från de andra öarna och tänker inte att de kan störa de andra. De blir som små självstyrande territorier.
I en hästsko form märkte vi snabbt att det var enklare att tala till hela gruppen samt att lugna den. Om jag står i öppningen av hästskon ser jag snabbt om någon vänder bort ansikten, inte sitter där de ska, viskar eller ritar. Den är också himla fiffig eftersom jag snabbt kan ta mig till ett stökigt hörn genom mittengången om jag skulle behöva istället för att röra mig runt och kring bänkarna. På det här viset sparar jag både tid, röst och energiåtgång.